Idag kommer nya glädjande siffror som visar att Solnas arbetslöshet fortsätter att minska. Inte minst för unga där den totala arbetslösheten nu är nere i 3,1 % (1,5 % öppen arbetslöshet) och för människor med utländsk bakgrund där den nu är nere i 5,5 %. Sammantaget är det långt under länssnittet och rikssnittet.

Bilden är tagen från ett av mina företagsbesök i Solna.

Det handlar självklart om att Solna har ett mycket gott företagsklimat, där fler företag vågar starta, växa och anställa fler. På inget annat sätt kan man klara av att sänka arbetslösheten på lång sikt. Det finns saker kvar att göra, ännu mer entreprenörskap i skolan, bättre kontakter mellan politiker och företagare och sänkta avgifter och minskad byråkrati.

Därutöver behövs stora reformer i riksdagen. Igår enades äntligen LO och Svenskt Näringsliv om att turordningsreglerna i LAS innebär problem och att de är omoderna. Problemet blir i ena änden att företag får svårt att behålla nyckelkompetens vid neddragningar. I andra änden att unga får svårt att komma in och att äldre väljer att inte byta jobb i rädsla för att komma sist i LAS- kön.

Las är en del, men det krävs också sänkta arbetsgivaravgifter, enklare regler och en bättre arbetsförmedling som matchar mot de lediga jobben. Det finns mycket kvar att göra för att klara den stora utmaning som Solna och Sverige har, men glädjande nog klarar sig Solna bra i konkurrensen.

Läs också

Görans tankar och bagateller

Björn Lindgren på Svenskt näringsliv skriver en artikel som, med största sannolikhet, kommer mottas som ”Borgerlighetens kamp för att sänka lönerna och gå kapitalets ärenden” – istället för att titta på fakta.

Barnfattigdomen har halverats sedan 1997 – och att den ökade något föregående år är ytterligare ett efterskalv av finanskrisens utbrott.

Vad skapar barnfattigdom – jo arbetslöshet.

Vad pekar i stort sett all forskning på – jo, att de med en svag position på arbetsmarknaden hämmas av höga ingångslöner. (Effects of Increasing Minimum Wages on Employment and Hours: Evidence from Sweden’s Retail Sector av Per Skedinger på Institutet för Näringslivsstudier) visade att när ingångslönerna höjdes – så ökade också antalet uppsägningar på företagen av de som har minimilöner och således är de svagaste på arbetsmarknaden.

Den andra studien av Sen, Rybzynski och Van De Waal (Teen employment, poverty and the minimum wage: evidence from Canada) analyserar skillnader i minimilönen mellan kanadensiska provinser mellan 1981 och 2004. Den visar att höjda minimilöner – vars syfte förmodligen är att göra det bättre för de som har det allra sämst ställt – ökade fattigdomen eftersom sysselsättningen bland ungdomar minskade. De pekar på att om ingångslönerna höjs med 10% så ökar också andelen fattiga familjer med 4-6%.

Avtalsrörelsen har börjat diskuteras och den här debattartikeln sätter huvudet på spiken. Fackföreningarna har en enormt stor roll att spela nu för att se till att den ekonomiska utvecklingen fortsätter i rätt takt i Sverige.

Vad är viktigast i en avtalsrörelse? Jo, att på lång sikt säkra bra villkor och löner. Vår ekonomi går framåt i rask takt men har stora risker – en av de största, är ungdomsarbetslösheten. Forskningen är entydig – de höga ingångslönerna är en av de största anledningarna till den höga ungdomsarbetslösheten.

Ungdomarna själva har sagt att de kan tänka sig lägre ingångslöner.

Den bristfälliga lönespridningen är ett stort problem.

Jag tycker det finns utrymme och är fullt rimligt med höjda löner inom ramen för kollektivavtalen, inom vissa områden behöver lönerna höjas rejält för dem som jobbat ett tag. Men att kraftigt höja ingångslönerna vore synd.

Våga, facket.
Låt ingångslönerna vara.
För att minska ungdomsarbetslösheten.
Våga, facket.
Våga höja lönerna för trotjänarna som jobbat länge – för att sända signalen att det lönar sig att göra karriär, det lönar sig att jobba hårt.

Fackets makt är större än vad man tror. Jag kommer följa avtalsrörelsen med oro och förväntan.

>

>

>

>

>

>