Samtidigt skulle 40 000 kronor per lägenhet och en avskrivningstid på 50 år och 5 % ränta så blir den årliga subventionen på hyran 2200 kronor eller en bit under 200 kronor i månaden. Det innebär att den stora skräcken som vänsterpartierna (ja, jag räknar i detta fallet in moderaterna) och hyresgästföreningen hotar om marknadshyror skulle genomföras är ungefär 200 kronor i månaden. För den kostnaden skulle man alltså kunna få större förutsägbarhet och fler lägenheter.

Eller så menar man att 200 kronor till i månaden inte skulle räcka för att få fler bostäder, men underkänner i samma mening sin egen bostadssubvention. Dessutom ska sägas att de rödgröna vill tvinga kommuner att ha en bostadsförmedling så man ska nog inte vara säker på att de där pengarna kommer in i bostadsbyggande heller, eller så ska ännu mer skattepengar användas.

Jag tycker det är tråkigt att vi har två block, både Alliansen och vänsterpartierna som inte har en bostadspolitik värd namnet. Om vi vill ha fler bostäder så finns det några viktiga saker att tänka på:

1. Inför en friare prissättning som ger förutsägbarhet och större rörlighet på bostadsmarknaden.
2. Förändra byggreglerna så det blir möjligt att bygga små yteffektiva lägenheter utan krav på dörrar mellan varje utrymme exempelvis.
3. Sänk byggmomsen
4. Förändra lagstiftningen så det inte går att överklaga byggande av bostäder i hur många instanser som helst.
5. Skaffa fram modiga kommunpolitiker som gör det möjligt att bygga höga hus som är både miljövänliga och kan rymma fler boende.

Miljöpartier har övergivit sin tidigare ståndpunkt om att inte ha subventioner när de nu gått med på den här överenskommelsen, men ännu tristare är att vi har sju partier i Sveriges Riksdag som inte tar den här frågan på tillräckligt stort allvar.

Blogg Moderaterna i civilutskottet

Att kommunala bolag ges en mer affärsmässig roll, som gör att de inte snedvrider konkurrensen med de privata är bra. Lika viktigt är att allmännyttans hyresreglerande roll försvinner och gör det möjligt för de flera tusen enskilda fastighetsägarna i Stockholm exempelvis att förhandla sina hyror själva.

Men grundproblematiken kommer vara kvar. Lägesfaktorn och efterfrågan på lägenheter får inte styra hyran i större utststräckning än nu. Inte heller får de som idag är outsiders några större möjligheter. Straffas gör, som alltid, unga och invandrare som inte stått i kö i femton år. Reglerade marknader gynnar vita medelålders män, och straffar unga.

På marginalen kommer nog fler lägenheter att byggas med det här förslaget, dock är principen felaktig och tyvärr kommer den inte underlätta särskilt mycket för ungdomar.

Det börjar bli dags att vända på stenar vi inte vänt på tidigare för att lyckas. Det kommer krävas modiga kommunpolitiker som vågar stå upp för möjligheten att bygga, det kommer krävas rikspolitiker som vågar ifrågasätta Boverkets Bygg- och Konstruktionsregler som inte gör någon glad. De ägarlägenheter är otroligt positivt, det ger möjligheten att bygga upp husen ovanpå befintliga i och med att vi får en tredimensionell fastighetsbildning.

Men det krävs också en friare prissättning för att öka rörligheten, men också för att fastighetsbolag ska kunna veta att de klarar sin investering.

Det finns mycket att göra. Jag är beredd att göra nästan vad som helst för att de 280 000 som står i kö idag och för att fler som vill hit ska kunna få bo i Stockholm. Men just idag är det dödläge, förmodligen för att väldigt få politiker förstår sig på bostadsfrågan.

”I dag finns det skevheter i Stockholms hyressättning som behöver rättas till. Byggnadsår har till exempel fått för stort genomslag på dagens hyror i Stockholm på bekostnad av hur hyresgäster värderar bostadens geografiska läge, standard, fastighetsskötsel och närhet till service. För att inte tala om trygghet. Det var trygghet som toppade listan när tusentals hyresgäster i Stockholm svarade på en enkät om vad de värderar mest.”

Detta vill nu Hyresgästföreningen åtgärda, vilket jag applåderar. Men man skriver också:

”En hyressättning som inte leder till flyttcirkus, ökad segregation eller som hämmar tillväxten. Så ser nämligen alternativet ut.

/—/

Det är därför vi aldrig kommer att acceptera marknadshyror där hyresgäster spelas ut mot varandra för att tvinga upp hyresnivåerna till orimliga nivåer. Nej, i stället står vi fast vid bruksvärdeshyror som förhandlas kollektivt med hyresgästernas egna värderingar som grund.”

Problemet i resonemangen är tre som jag ser det. För det första kan man konstatera att det första stycket är helt korrekt, men tyvärr är analysen bristfällig. Självklart skulle de värderingar som människor har slå igenom fullt ut först när det inte är människor som inte är utsedda av dem som förhandlar fram hyrorna. Dagens system gör att bara några få personers värderingar styr prissättningen.

Det andra är att jag ställer högre krav än att man bara antar något och avslutar med ”vilket alternativet är”, utan belägg.

Det sista jag blir bekymrad över är att Hyresgästföreningen faller i samma fälla som LO och Socialdemokratin. Där försvarar man benhårt de människor som finns inne på den reglerade marknaden (hyresgästernas egna värderingar…). Däremot lägger man väldigt lite fokus på alla de människor som inte är hyresgäster, men medborgare som även de har värderingar.

För mig är det självklart att alla medborgares värderingar ska ligga till grund. Enda lösningen för en rättvis prissättning då är en fri prissättning, där inga byråkrater blir talesmän för flera hundra tusen människor.

Svartkontrakt, bostadsrätt eller andrahandskontrakt är realiteten för dagens unga.

Marknadshyror är lösningen.

De föreslår också byggsubventioner med hela en miljard. Tänka sig. En nyproducerad lägenhet kostar ungefär 25 000 kr per kvm. Om man nu skulle lägga de pengarna på att producera lägenheter så blir det alltså ge 40 000 kvm, vilket motsvarar 500 lägenheter – eller knappt två per svensk kommun.

Om man tänker sig att det slås ut över alla hyreslägenheter, i Sverige kanske 10 000 per år (ungefär 20 000 lägenheter byggs varje år- ungefär hälften kan vara hyreslägenheter) blir det en subvention på drygt en tusenlapp per kvadratmeter.

Så ska det tydligen bli fart på ekonomin, jag tror nog friare prissättning, bättre skatteregler, snabbare kommunpolitiker och enklare regler tillsammans med fri rörlighet för byggbolag skapar bättre förutsättningar.

I artiklarna så fokuseras väldigt mycket på kommunala bostadsbolagen, både från jagvillhabostad.nu, kommunpolitikerna själva och från DN.

Det är fel.

För det kommunpolitiker kan göra är att under en kortare tid tvinga bolaget att bygga mer än man har råd med och se till att det blir mindre pengar i bolaget, men det är ohållbart på sikt. Litar man inte på att man får tillbaka pengarna på uthyrningen så kommer den strategin inte funka.

Det krävs en hel del saker av kommunpolitiker, det är helt sant. Kommunpolitiker måste bli modigare. Våga stå upp mot grannar som säger ”not in my back yard”. De måste snabba på planprocesser så det finns tomter att bygga på. De måste våga stå upp för höga hus i städerna, så fler får plats. För just planhanteringen är kommunpolitikernas ansvar.

Men när det gäller produktionen av nya bostäder ur ett ekonomiskt- och regelperspektiv så är det staten som måste förändra förutsättningarna. Den överlägset viktigaste förändringen är att införa en friare prissättning på bostäder. Jag har tidigare beskrivit varför det skulle skapa möjligheter för unga.

Men det krävs också att de jättesnåriga Boverkets Byggregler om hur en lägenhet ska se ut, hur kök och vardagsrum ska avskiljas och annat lättas upp så det blir lättare att bygga billiga små lägenheter.

Det är inte självklart för mig att det ska vara samma skatt på bostadsrätter som hyresrätter, eftersom risktagandet är helt olikt. Men att skillnaden i beskattning är idag för stor, vilket gör att det byggs för få hyreslägeheter.

Jag tror också man måste se att byggkostnaderna idag är för höga generellt. Genom att sänka byggmomsen skulle man kunna sänka kostnaden för alla projekt, istället för som vänstersidan gjort under lång tid och siktat på en särskild boendeform.

Det sista projektet jag tittade på när jag jobbade var 99 lägenheter, alla tvåor. Så fungerade tyvärr vänsterns bostadspolitik och det är inget jag vill tillbaka till.

Men att det idag görs för lite för de 250 000- 275 000 som står i bostadskö bara i Stockholm har socialdemokraterna rätt i. Men deras lösningar är fel.

Per lyfter tanken om marknadshyror. Det är bra, det är välgörande och det är nödvändigt. Vill man rädda hyresrätten kan man inte bara förlita sig på äldre lägenheter med låga lån. Det måste produceras fler lägenheter. Det kommer det göras om efterfrågan och utbud får avgöra priset.

Tyvärr drabbas unga ovanligt hårt av dagens system. Det finns tre alternativ för ungdomar om man inte har tur och känner någon som känner någon som känner någon som kan fixa ett kontrakt.

1. Köp lägenhet, det är få som har den möjligheten och med dagens räntor blir kostnaden för ett lån på 1,5 mkr (vilket är det minsta man får en 30- 35 kvm lägenhet för i Stockholm) 6000 kronor + cirka 2000 kronor, totalt 8000 kr i månadsavgift.

2. Köpa svartkontrakt, som jag förstår det kan det kosta mellan 150 000 – 400 000 kronor utöver månadshyran. Det är olagligt, osäkert och svindyrt. Men tyvärr vanligt på den totalt ofungerande marknaden i Stockholm.

3. Hyra i andra hand. Eftersom inga lägenheter kommer ut för unga i vanliga bostadskön blir efterfrågan på andrahandsmarknaden enormt, men utbudet lågt. Alltså blir priset mycket högre än om fri prissättning fick fungera över hela utbudet. En normallägenhet i andra hand kostar 5000 och uppåt för 30 kvm lägenheter.

Det är dags för marknadshyror.

Sen bygger man hela sitt resonemang på att det kommer bli dyrare i innerstaden. Detta TROTS att man själva för två dagar sen hävdade att folk sätter att bo i innerstaden lägst i hur man värderar sin lägenhet.

Där utbud och efterfrågan styr, Barbro, är det just hur många som värdesätter att bo i innerstaden som avgör. Och eftersom du själv hävdar att ingen värdesätter det så borde du inte vara så orolig för hyreshöjningar.

Dessutom kan man fråga sig vad som är moraliskt riktigt. Svartkontrakt, utestängda ungdomar och invandrare och att byråkrater och långa telefonböcker avgör vem som ska få en lägenhet eller att den som kan betala för sin lägenhet får den?

Jag vet vad jag tycker.

Men det allra bästa är att sossarna faktiskt har insett att hyrorna måste närma sig marknadshyror för att komma till bukt med problemen med svartkontrakt. Så blir det på marknader som inte fungerar, den svarta marknaden växer eftersom människor försöker klara sig alldeles oavsett.

Men de inser också att den låg nyproduktionen beror på att det är omöjligt att finansiera nya lägenheter på många ställen.

Tyvärr har en siffra om 70 procents hyreshöjning vid marknadshyror fått fäste i debatten mot bättre vetande. I Finland släpptes hyrorna fria utan att det för den skull innebar några stora hyreshöjningar förutom i den absoluta innerstaden. Då skapades mer långsiktiga förutsättningar och bolagen vågade och fick råd att bygga nytt. Dessutom blev det inte samma kramande av det förstahandskontrakt man en gång fått utan större rörlighet, vilket gjorde att flera hyreslägenheter kom ut på marknaden.

Och även om (fast jag är övertygad om att det inte skulle bli) det skulle bli väldigt mycket högre hyror i innerstaden så skulle det vara mycket billigare för oss som står utanför systemen (unga och invandrare).

På en marknad med lågt utbud, som andrahandsmarknaden, blir efterfrågans -och utbudsbalansen väldigt sned. Då blir priset för att tala klarspråk, skithögt. På svarta marknaden finns inga säkerheter, det är olagligt och kostar flera hundra tusen med en lägenhet i innerstan. Att köpa lägenhet idag, med högre räntor och höga säkerhetskrav från banker blir knappast billigt, dessutom är det inte säkert att pengarna kommer tillbaka.

Idag är det 25 års kö till en lägenhet inom Allmännyttan i Stockholms innerstad. Någon som tror att det är unga som får de subventionerade lägenheterna?

Därför är jag jäkligt glad att se ett socialdemokratiskt parti som vågar prata om marknadsmässighet i hyressättningen. Det är det som behövs för debatten, frågan är om moderaterna nu kommer lyssna?