Det är bra att det nu kommer upp på ytan så kanske vi inom Alliansen kan få en rimligare diskussion om upphovsrättsfrågor och internet.

Centerpartiet har knappast stått upp för de idéer man gick till val på, men man har också blivit överkörda som ett glasspapper på en motorväg av sina kollegor i regeringen. I sin upphovsrättsrapport förra året skriver man gott om Creative Commons, nu har man också anslutit vår webbplats för att göra det lättare att dela, förädla och förändra det som läggs upp där.

Anna Troberg har naturligtvis rätt i att det krävs konkret handling, men för mig är alla steg i rätt riktning ändå positiva.

Det är jäkligt frustrerande att se att jakten på unga människor är skyddad i lag och dessutom för en industri som inte visat något intresse för att underlätta fildelning lagligt – eller gjort något för att underlätta konkurrens på sin marknad.

Jag skriver idag en artikel på politikerbloggen om varför jag låter min bok vara gratis ljudbok, innan den kommer i tryckt format.

De flesta genomskådade naturligtvis detta och insåg att det skulle komma tillbaka till samma nivå när ”hysterin” lagt sig.

Mycket riktigt. Idag har Ifpi själva gjort en enkät som visar att ungefär tre miljoner svenska brutit mot fildelningslagen, trots ipred. Alltså är ipred verkningslös, principiellt felaktig som samtidigt kriminaliserar en ungdomsgeneration och ger frikort till musikindustrin att behålla skumma monopol.

Om det senare skriver jag en artikel på politikerbloggen idag. Artikeln går att läsa här, men huvuddelarna är att LAS måste skrotas och det måste vara tillåtet för unga att använda sina konkurrensfördelar – till exempel genom lägre lön eller kortare semester om det är det man vill. Det måste vara upp till de unga, inte till politiker eller LO att bestämma det.

I partiledardebatten tycker jag att Maud Olofsson gjorde något mycket, mycket välkommet. Hon tog dessa frågor, båda två, som sina viktigaste punkter. Hon visade självkritik och förklarade att piratpartiets framgångar inte handlade om fildelning och lovade att ta till sig av det, samtidigt som hon bjöd in piratpartiet till den liberala gruppen i Europaparlamentet. Centerpartiet har en lång väg att gå, otroligt lång, för att återupprätta förtroendet, men nu känns det som om vi är på väg åt rätt håll.

Dessutom valde Maud att lyfta ungdomsarbetslösheten och lyfte åtminstone en av de punkter jag också gör i artikeln på politikerbloggen, nämligen problemet med LAS. Dessutom var hon bäst på att förtydliga att oppositionens alternativ är tomt, nada, zip, inget.

Det enda de förtydligar är att de vill chockhöja skatten för att ha unga anställda med 16% – motsvarande 2000 – 3000 kronor i månaden. Undrar just hur många fler som skulle bli av med jobbet om de fick bestämma.

Jag delar Annies analys, det här var ett stort fall framåt för Centerpartiet. Maud var riktigt bra idag!

Nu bevisas det att nättrafiken är uppe på samma nivå igen, trots att den industri som nu åker till Dreamhack tog att trafiken sänktes med 30 procent direkt efter införandet som intäkt för att den funkade. Vilket redan motbevisats.

Kan vi då dra slutsatsen med samma resonemang att lagen är verkningslös och att vi därför kan skrota den? För privata poliser som inte gör nytta vill vi väl ändå inte ha?

Visst stämmer det att Fjellner gjort mycket bra i parlamentet. Han är en av dem som tydligast kämpat för frihandeln och mot knasiga överregleringar. På många sätt är Fjellner en mycket bra kandidat. Det måste dock sägas vara en smula oroande att både Mattias Svensson och Johan Ingerö som ett bra alternativ i integritetsfrågor. Fjellner har nämligen inte förstått vad som är problemet med IPRED.

I en egen bloggpost skriver han att han ”vill att vi ska ha ett effektivt försvar av upphovsrätten även på internet. Det är precis vad EU krävt av medlemsstaterna i IPRED-direktivet” och att ”[o]lika länder har nu valt att försvara upphovsrätten på nätet på olika sätt. Direktivet ger stor frihet”.

Han har förvisso rätt i att han själv inte varit delaktig i den specifika utformning som lagen fått i Sverige, och att vår implementering går längre än vad som de facto är nödvändigt, men vad hjälper det när han inte ser vad som är fel med ett direktiv som möjliggör IPRED-lagen?

På många sätt är IPRED faktiskt lika illa som FRA. Lagen innebär nämligen inte bara ett enormt intrång i den personliga integriteten, den är också ett stort steg från grundprincipen om att våldsmonopolet ska ligga på staten, och inte på enskilda marknadsaktörer. Här ges upphovsrättsindustrin långt större befogenheter än vad polisen har när de utreder samma brott. Något sådant kan aldrig accepteras. En tredje, och minst lika viktigt, aspekt är rättssäkerheten – för vad händer med den egentligen? Vi vet alla att den som faktiskt laddar ner och den som står på IP-numren inte alltid är samma person, men det är ändå den senare som kommer att drabbas av integritetsintrång och absurda skadeståndsbrev.

Hur liberala debattörer kan bortse från detta, det övergår mitt förstånd.

Jag är inte särskilt stolt över mitt parti. Fel, jag skäms över mitt parti i integritetsfrågor. Men de flesta inser nog utifrån tidigare partiageranden att det här hemma i Sverige inte direkt är Centerpartiet som drivit på för de här frågorna. Moderaterna är i högsta grad det parti som drivit på för att införa lagarna.

Det är självklart inte Fjellner som gjort detta, men han HAR försvarat Ipred. Lena Ek å sin sida, vårt toppnamn, har varit delaktig i att skjuta över telekompaketet till förlikning, något där Fjellner också gjort ett stort jobb som han förtjänar respekt för. Dock har Lena dessutom tagit ställning mot Ipred, hennes företrädare röstade emot Ipred när hon inte närvarade – när alla moderater röstade för.

När det gäller Telekompaketets tillägg 138 och 166 var det Fjellner och Ek som röstade för dem, medan Fjellner hade sina andra moderatkollegor emot sig.

Jag kommer inte försvara partiets sätt att vika sig för alliansen här hemma, det går inte. Däremot har Lena Ek åtminstone i integritetsfrågor ett bättre track record än Fjellner.

Jag kommer inte rösta på Lena, men hon förtjänar faktiskt viss respekt i dessa frågor. Jag väljer att lägga mitt kryss på Marie Wickberg, men lika god kandidat i dessa frågor är Abir Al Sahlani, som jag är övertygad om inte kommer vika sig det minsta i dessa frågor. De är också två av alla som integritetscertifierat sig för centerpartiets integritetsnätverk.

Hur så många integritetsvänner kan välja att lägga sin röst på någon som försvarar Ipred övergår dock mitt förstånd.

Tyvärr ligger jag inne med ett obeskrivligt halsont med tillhörande feber, så det är lite svårt främst att få ihop hela och begripliga meningar. Men något måste sägas.

Ytterligare en domare med tidigare anknytning till upphovsrättsindustrin är tillsatt i TPB målet. Det känns, sådär. Dessutom har nu samma industri kört igång igen och har ett vitesförläggande mot TPB, något som väl är så att säga kört i vägg. Men vi har ju överraskats förut.

Det enda jag orkar skriva just nu är. 1. Gå och rösta den 7e juni. 2. Kryssa en kandidat som förstår de här frågorna.

Nu, åter till sängen.

I den artikeln skriver man också om CUF:s rapport kring integritetsfrågor i partiet. Vi kräver mer och bättre och att man nu gör allt för att återupprätta förtroendet för Centerpartiet i integritetsfrågor, det finns att jobba på.

Bland annat handlar det om att endast införa grundkravet i datalagringsdirektivet, så man inte använder det för civilmål utan endast brotssbekämpning.

Det måste vara möjligt, oavsett vad man tycker om fildelning, att lösa problemen utan att begränsa vanligt folks tillgång till de mest grundläggande kanalerna till information. Igår papperstidningen med hjälp av posten. Idag webben.

I en skoldebatt idag blev det fingerpekning. Vänstern röstar högst tvivelaktigt i Europaparlamentet, vår regering är värdelös på de här frågorna. Men tillsammans måste vi tro att det går att göra skillnad, att vårt engagemang och vår röst kommer att rädda internet. Jag kommer rösta på Marie Wickberg, fyra på centerpartiets lista till europaparlamentet, som jag litar på i integritetsfrågorna. Jag kommer fortsätta driva frågan i partiet och utanför partiet. Vi behöver vara många, men förr eller senare kommer vi vinna mot den bakåtsträvande industrin och de bakåtsträvande politikerna som ännu inte kommit över att tekniken utvecklas.

Även Marie bloggar om detta.

Den än så länge kanske mest intressanta debatten var att förbundsstämman ställde sig bakom vårt förslag om att korta upphovsrätten till tio år och att avkriminalisera nedladdning för privat bruk. Det känns skönt att vi kan försvara en hel generation när fler och fler överger dem.

Nu åter till stämmodebatten.