Sanningar som (s)vider
Okategoriserade | torsdag 05 maj 2011
Björn Lindgren på Svenskt näringsliv skriver en artikel som, med största sannolikhet, kommer mottas som ”Borgerlighetens kamp för att sänka lönerna och gå kapitalets ärenden” – istället för att titta på fakta.
Barnfattigdomen har halverats sedan 1997 – och att den ökade något föregående år är ytterligare ett efterskalv av finanskrisens utbrott.
Vad skapar barnfattigdom – jo arbetslöshet.
Vad pekar i stort sett all forskning på – jo, att de med en svag position på arbetsmarknaden hämmas av höga ingångslöner. (Effects of Increasing Minimum Wages on Employment and Hours: Evidence from Sweden’s Retail Sector av Per Skedinger på Institutet för Näringslivsstudier) visade att när ingångslönerna höjdes – så ökade också antalet uppsägningar på företagen av de som har minimilöner och således är de svagaste på arbetsmarknaden.
Den andra studien av Sen, Rybzynski och Van De Waal (Teen employment, poverty and the minimum wage: evidence from Canada) analyserar skillnader i minimilönen mellan kanadensiska provinser mellan 1981 och 2004. Den visar att höjda minimilöner – vars syfte förmodligen är att göra det bättre för de som har det allra sämst ställt – ökade fattigdomen eftersom sysselsättningen bland ungdomar minskade. De pekar på att om ingångslönerna höjs med 10% så ökar också andelen fattiga familjer med 4-6%.



















