Visst stämmer det att Fjellner gjort mycket bra i parlamentet. Han är en av dem som tydligast kämpat för frihandeln och mot knasiga överregleringar. På många sätt är Fjellner en mycket bra kandidat. Det måste dock sägas vara en smula oroande att både Mattias Svensson och Johan Ingerö som ett bra alternativ i integritetsfrågor. Fjellner har nämligen inte förstått vad som är problemet med IPRED.

I en egen bloggpost skriver han att han ”vill att vi ska ha ett effektivt försvar av upphovsrätten även på internet. Det är precis vad EU krävt av medlemsstaterna i IPRED-direktivet” och att ”[o]lika länder har nu valt att försvara upphovsrätten på nätet på olika sätt. Direktivet ger stor frihet”.

Han har förvisso rätt i att han själv inte varit delaktig i den specifika utformning som lagen fått i Sverige, och att vår implementering går längre än vad som de facto är nödvändigt, men vad hjälper det när han inte ser vad som är fel med ett direktiv som möjliggör IPRED-lagen?

På många sätt är IPRED faktiskt lika illa som FRA. Lagen innebär nämligen inte bara ett enormt intrång i den personliga integriteten, den är också ett stort steg från grundprincipen om att våldsmonopolet ska ligga på staten, och inte på enskilda marknadsaktörer. Här ges upphovsrättsindustrin långt större befogenheter än vad polisen har när de utreder samma brott. Något sådant kan aldrig accepteras. En tredje, och minst lika viktigt, aspekt är rättssäkerheten – för vad händer med den egentligen? Vi vet alla att den som faktiskt laddar ner och den som står på IP-numren inte alltid är samma person, men det är ändå den senare som kommer att drabbas av integritetsintrång och absurda skadeståndsbrev.

Hur liberala debattörer kan bortse från detta, det övergår mitt förstånd.

Jag är inte särskilt stolt över mitt parti. Fel, jag skäms över mitt parti i integritetsfrågor. Men de flesta inser nog utifrån tidigare partiageranden att det här hemma i Sverige inte direkt är Centerpartiet som drivit på för de här frågorna. Moderaterna är i högsta grad det parti som drivit på för att införa lagarna.

Det är självklart inte Fjellner som gjort detta, men han HAR försvarat Ipred. Lena Ek å sin sida, vårt toppnamn, har varit delaktig i att skjuta över telekompaketet till förlikning, något där Fjellner också gjort ett stort jobb som han förtjänar respekt för. Dock har Lena dessutom tagit ställning mot Ipred, hennes företrädare röstade emot Ipred när hon inte närvarade – när alla moderater röstade för.

När det gäller Telekompaketets tillägg 138 och 166 var det Fjellner och Ek som röstade för dem, medan Fjellner hade sina andra moderatkollegor emot sig.

Jag kommer inte försvara partiets sätt att vika sig för alliansen här hemma, det går inte. Däremot har Lena Ek åtminstone i integritetsfrågor ett bättre track record än Fjellner.

Jag kommer inte rösta på Lena, men hon förtjänar faktiskt viss respekt i dessa frågor. Jag väljer att lägga mitt kryss på Marie Wickberg, men lika god kandidat i dessa frågor är Abir Al Sahlani, som jag är övertygad om inte kommer vika sig det minsta i dessa frågor. De är också två av alla som integritetscertifierat sig för centerpartiets integritetsnätverk.

Hur så många integritetsvänner kan välja att lägga sin röst på någon som försvarar Ipred övergår dock mitt förstånd.

I den artikeln skriver man också om CUF:s rapport kring integritetsfrågor i partiet. Vi kräver mer och bättre och att man nu gör allt för att återupprätta förtroendet för Centerpartiet i integritetsfrågor, det finns att jobba på.

Bland annat handlar det om att endast införa grundkravet i datalagringsdirektivet, så man inte använder det för civilmål utan endast brotssbekämpning.

Att människor försöker påverka debatten är inte märkligt. Det är det som har hänt när finansiärer som själva vill, men möjligen inte har kunskapen, har betalat för att få hjälp att förändra FRA- lagen. Samma sak har hänt när vi vanliga människor har engagerat oss i ett stort antal timmar för att förändra. Vi ville påverka frågan. Att vissa som engagerat sig fått skrivhjälp, underlag och kanske betalt rör mig förhållandevis lite.

Frågan är när DN kör skopet ”vi skattebetalare fick betala för Riksdagsledamöters hårdnackade FRA medhåll”?

Man kan som Johan tycka att alla borde lägga precis alla kort på bordet. Det är ett rimligt krav, precis som vi krävt tidigare att regeringen ska berätta vilka som vill ha den här lagstiftningen och vem som är beställare till den.

Regeringen och regeringskansliet riskerar nu kunna skratta när de hämtar morgontidningen när vi andra försöker påverka kommande debatter, där vi kan förminskas till marionetter för ett ont näringsliv. Trots att det är uppenbart osant.

Närmast kommer teledatalagringen, ACTA och Ipred2. Om media väljer att förminska det stora motståndet mot inskränkningar i integriteten så kommer 1984 vara här snabbare än vi anar.

Det bästa sättet att motverka det är för människor att berätta vilken hjälp de fått, summan av allt kommer vida understiga alla offentliganställdas löner som jobbat för lagen. Vi är de som allra mest förlorar på att ha en debatt om vem som driver motståndet och vilka som ligger bakom.

Vi har mest att tjäna på att diskutera frågorna i sak. Jag personligen har fått noll och inget betalt. Jag har jobbat med artikeln och jobbat på att få fler undertecknare som vi i Borgerligt nej till FRA skrev på DN debatt. Om någon skrivit ett utkast i förväg vet inte jag. Och frågan jag ställer mig är. Om jag skrivit om en artikel så jag kan stå för den med stolthet tillsammans med de som redan skrivit under, sedan gjort vissa ändringar för att fler ska skriva på. Är det då ett problem att någon skrivit ett utkast?

Det allra värsta är ändå alla dessa lagar, FRA, Ipred, polismetodutredningen och Datalagringen med mera gemensamt skapar en stat vi inte vill ha. Tack till de norska juristerna.

HAX sätter fingret på det.

”Att det skall vara så svårt att få till en oberoende, rimligt kritisk och självständig granskning”

Jonas har gjort en heroisk insats för att få upp frågan om övervakningssamhället på dagordningen. Jag hoppas du också tar chansen att träffa honom. Dagens film blev usel så jag får bjuda på den från för två veckor sen.

Kom till mynttorget på fredag klockan 16 till 17. (facbookevent här)

Totalt ska han stå och protestera i fem veckor mellan 8 och 17 utanför Riksdagen. Han är inne på sin andra vecka nu. Han kommer inte ta några pauser, förutom när det verkligen krisar. Igår tog han sin första toapaus. Jag sprang förbi med en kopp kaffe till honom och min mobilkamera. Se till att sträck till honom en kopp kaffe eller något att göra på sin tid där.

För två veckor sen var det två centerpartister och tre kristdemokrater som la ner sina röster i omröstningen om Lissabonfördraget, liksom åtta socialdemokrater. Min partikollega Sven Bergström röstade mot fördraget.

Jag kan inte undgå att se att det här var okej att avvika från partilinjen. Från mitt parti kom till och med en motion från tre ledamöter mot regeringens linje. Jag är visserligen för fördraget, men jag tycker det här var bra. Det finns en anledning till att vi har personkryssande i Sverige. Det är för att ledamöter i Riksdagen ska kunna företräda sina och sina väljares värderingar.

Nu är det upp till bevis. Jag vet att det finns riksdagsledamöter som inte är för Ipred lagen. Efter Lissabonfördraget har nu spelreglerna satts och jag förväntar mig att man aktivt uppmuntrar de ledamöter som inte håller med regeringen att rösta efter egen vilja.

Däför är Emmas förslag bra. Maila och förklara varför Ipred är dåligt.

Det är inte möjligt att förändra spelreglerna för hur man får rösta igen. Det kan knappast vara så att den unga generationen ska svikas politiskt först för att sen svika den unga generationen som sitter i Riksdagen och vill stå upp för sina frågor.

I mitt parti gick debatten hög under FRA omröstningen för att få alla personer att rösta likadant, nu ställs frågan på sin spets. Är det vissa frågor som är samvetsfrågor och inte andra, och vem bestämmer vilka i så fall?

Vissa i mitt parti är mot Lissabonfördraget. Jag tycker självklart att de borde få rösta mot i så fall, precis som jag hävdade att det var helt naturligt att man inte skulle pressa människor under FRA omröstningen.

Hur som helst blir det intressant att se hur röstningen går imorgon, för om man väljer att ha fri röstning i Lissabonfördraget kan omröstningen om Ipred bli en positiv överraskning för oss som vill skrota lagen. Hela partiet är ju tveksamt eller emot.

Och inte kan man väl ändra sig två gånger på kort tid om spelreglerna när det gäller omröstningar?