Det har börjat bli en rätt infekterad debatt om kollektivtrafikens framtid i Stockholmsregionen. Medan Christer G Wennerholm till slut under galgen fick ändra sig från sitt tidigare uttalande om att tunnelbanan är färdigbyggd, så snickrades det vidare på ett rent spårvagnsförslag. Att jag och Solnacentern engagerat oss i behovet av mer tunnelbana, främst då till Nya Karolinska och helst vidare norrut, vet ni som läser bloggen och/eller Svd ibland.

Idag skriver ett antal forskare på DN Debatt om bussars förträfflighet och att Wennerholms idé om spårvagnar som ska gå snabbt egentligen skulle uppnås lika bra om man bara var lite mer politiskt modig, lät bussarna köra snabbt, prioriteras före bilar och vid trafikljus exempelvis. Dessutom är det så klart avsevärt billigare än att bygga spårvagnslinjer.

För mig är det rätt uppenbart att Stockholmsregionen växer så snabbt att vi behöver mer tunnelbana, men det krävs också mer spårvagn. Däremot ser jag det största behovet i fler tvärförbindelser utanför Stockholms stad för att binda ihop tunnelbanestationer – där man ändå ska bygga nytt. På de ställen där stombussar finns vore det kanske bättre att leva upp till det man en gång sa, nämligen att de ska få köra snabbare, smidigare och prioriteras.

Framtidens Stockholmsregion byggs inte av ett trafikslag, utan av alla. Gång, cykel, bil, buss, tunnelbana och spårvagn. Att Moderaterna i Stockholms läns landsting är så insnöade på endast spårvagnar är därför ett problem.

Idag skriver jag på DN Debatt om Centerpartiets behov av att bli mer intressanta för människor och mer självgående vid sidan av moderaterna. Centerpartiet har chansen att bli en grön frihetsrörelse, som står upp för självbestämmande, integritet och universella värden oavsett var i världen man är född.

För att klara det krävs ett uppriktigt och nyfiket omprövande av politiken när vi startar den process som ska landa i ett nytt partiprogram. Det är inte fel på Centerpartiets idéer – tvärtom – men ibland har det varit problem med uttolkningen av våra idéer.

Med ett öppet och nyfiket partiprogramsarbete kan vi inte bara befästa idéer, hitta sakfrågor och symbolfrågor som skapar intresse för partiet. Vi kan dessutom skapa engagemang i partiet för en process som leder dit. Och är det något vårt parti behöver så är det engagemang.

Utdrag ur artikeln:

”Nu behöver Centerpartiet ett uppriktigt nyfiket arbetssätt som har till syfte att ompröva vår politik. Att Centerpartiet väljer att samarbeta inom Allians för Sverige är fullständigt naturligt för ett frihetligt parti med rötterna i de självägande bönderna vars politik bygger på egenmakt och självbestämmande. Men under de senaste åren har Centerpartiet glömt sitt eget idéarv och definierar sig självt mer och mer utifrån vad Moderaterna har för åsikt. Det omöjliggör en egen berättelse om det samhälle man vill vara med och bidra till.

En ny partiledares allra viktigaste uppdrag måste därför bli att definiera Centerpartiets värdegrund och idé för samhället. Det är nödvändigt för att mejsla ut sakfrågor och profilfrågor. Grunden bör vara ett samhälle byggt på Centerpartiets viktiga värden om självbestämmande, miljöengagemang och entreprenörskap – tre viktiga värden där Moderaternas agenda är alltför svag för att vara rättesnöret.”

Idag kommer nya glädjande siffror som visar att Solnas arbetslöshet fortsätter att minska. Inte minst för unga där den totala arbetslösheten nu är nere i 3,1 % (1,5 % öppen arbetslöshet) och för människor med utländsk bakgrund där den nu är nere i 5,5 %. Sammantaget är det långt under länssnittet och rikssnittet.

Bilden är tagen från ett av mina företagsbesök i Solna.

Det handlar självklart om att Solna har ett mycket gott företagsklimat, där fler företag vågar starta, växa och anställa fler. På inget annat sätt kan man klara av att sänka arbetslösheten på lång sikt. Det finns saker kvar att göra, ännu mer entreprenörskap i skolan, bättre kontakter mellan politiker och företagare och sänkta avgifter och minskad byråkrati.

Därutöver behövs stora reformer i riksdagen. Igår enades äntligen LO och Svenskt Näringsliv om att turordningsreglerna i LAS innebär problem och att de är omoderna. Problemet blir i ena änden att företag får svårt att behålla nyckelkompetens vid neddragningar. I andra änden att unga får svårt att komma in och att äldre väljer att inte byta jobb i rädsla för att komma sist i LAS- kön.

Las är en del, men det krävs också sänkta arbetsgivaravgifter, enklare regler och en bättre arbetsförmedling som matchar mot de lediga jobben. Det finns mycket kvar att göra för att klara den stora utmaning som Solna och Sverige har, men glädjande nog klarar sig Solna bra i konkurrensen.

Läs också

Görans tankar och bagateller

Björn Lindgren på Svenskt näringsliv skriver en artikel som, med största sannolikhet, kommer mottas som ”Borgerlighetens kamp för att sänka lönerna och gå kapitalets ärenden” – istället för att titta på fakta.

Barnfattigdomen har halverats sedan 1997 – och att den ökade något föregående år är ytterligare ett efterskalv av finanskrisens utbrott.

Vad skapar barnfattigdom – jo arbetslöshet.

Vad pekar i stort sett all forskning på – jo, att de med en svag position på arbetsmarknaden hämmas av höga ingångslöner. (Effects of Increasing Minimum Wages on Employment and Hours: Evidence from Sweden’s Retail Sector av Per Skedinger på Institutet för Näringslivsstudier) visade att när ingångslönerna höjdes – så ökade också antalet uppsägningar på företagen av de som har minimilöner och således är de svagaste på arbetsmarknaden.

Den andra studien av Sen, Rybzynski och Van De Waal (Teen employment, poverty and the minimum wage: evidence from Canada) analyserar skillnader i minimilönen mellan kanadensiska provinser mellan 1981 och 2004. Den visar att höjda minimilöner – vars syfte förmodligen är att göra det bättre för de som har det allra sämst ställt – ökade fattigdomen eftersom sysselsättningen bland ungdomar minskade. De pekar på att om ingångslönerna höjs med 10% så ökar också andelen fattiga familjer med 4-6%.

>

>

>

>

>