I förrgår satt jag på ett möte där en tjänsteman fick ett vredesutbrott på de långa bilköerna. Idag rapporterar DN om de extremt långa bilköerna i Stockholmsregionen. Det är inte konstigt att en av de absolut vanligaste frågorna jag får från medborgare är ”vad gör ni åt trafiken?”.

Samtidigt rasar en diskussion om huruvida vi behöver mer tunnelbana eller inte, om spårvagnar räcker, hur mycket biljetten ska få kosta hos SL och hur spärrarna ska få se ut i tunnelbanan. Precis som jag skrivit många gånger förut är det nödvändigt att få till en bättre kollektivtrafik. De som tror att tunnelbanan är färdigbyggd lever långt från Stockholmares vardag, de som tror att SL-kortet kan kosta lika mycket och ändå ha jättebra service har inte varit långt utanför Stockholmsregionen och sett kostnader och service i andra delar av landet.

De som hävdar att inte mer vägar behövs verkar inte riktigt tagit in Stockholmsregionens utmaningar. Tidigare har hörts i debatten, främst från miljöpartiet är att om förbifart Stockholm byggs så ökar utsläppen. Problemet är att det kommer hända i alla fall. Förbifart Stockholm borde stått klar sen flera deceniu

Det börjar bli dags för lite realism i debatten. Stockholmsregionen kommer att växa, oavsett vad man tycker om det. Människor kommer att välja bilen för att det underlättar deras liv, oavsett vad man tycker om det.

För att klara av erbjuda vettiga lösningar för människor i vår region krävs det nu att vi politiker inser hur människor lever och vill leva. Vi behöver mer tunnelbana, inte minst till Karolinska och Hagastaden och Nacka, vi behöver mer bussar, tätare pendeltågstrafik och fler tvärförbindelser. MEN, det kommer inte att göra att vi inte behöver fler vägar. Problemet är som bekant inte bilarna, utan utsläppen.

Om man lever i en utopi och tror att lösningen är att stoppa biltrafiken så kommer man att misslyckas med sin målsättning, istället kommer trängseln öka och utsläppen likaså. Istället är det bättre att bygga ut kollektivtrafiken, ställa om fordonsflottan och acceptera att bilen är en frihetsmaskin som ska utvecklas för att släppa ut mindre farliga utsläpp – och att det faktiskt behövs vägar att köra de bilarna på.

Är det något jag frustreras över så är det forskare som har sin huvudsakliga gärning med nosen i pappersarken, precis vid tunnelbaneutgången på Rådmansgatan på Handelshögskolan, hävdar att bilen skulle vara en ”lyxvara vi kan vara utan”.

Visst finns tillfällen man kan välja bort bilen, och borde göra det. Men precis som lite mer etablerade forskare hävdat länge. Det är genom pris på utsläpp, forskning och teknikutveckling som klimatet bäst hjälps. Genom ett pris på utsläpp drivs nya lösningar fram, liksom att människor ibland, i svensk kontext, skulleö välja buss istället för bil.

Att däremot hävda att en av de viktigaste uppfinningarna för människors frihet och ekonomins, företagens och arbetsmarknadens utveckling skulle vara ”en konsumtionspryl” för inte diskussionen om ny teknik, nya lösningar och en bättre miljö framåt.

Idag lanseras en, i min mening, mycket viktigt och intressant essäsamling om borgerlighetens framtid. Seminariet är redan fullsatt men boken går att köpa på Timbro fram till 15.00. Själv har jag skrivit texten om borgerlighetens klimatutmaning som är ett försök att främst skriva om det som är den möjliga gemensamma politiken, som handlar om teknikutveckling, pris på koldioxid, öppna gränser och fattigdomsbekämpning.

Idag är det många vänsterdebattörer på besök i klimatdebatten därför att man bedömer att man har god chans att genomföra alltmer långtgående regleringar och inskränkningar av frihandeln genom att använda klimatdebatten, inte för att man nödvändigtvis bryr sig om klimatet – även om många sådana vänsterdebattörer finns också.

Borgerlighetens problem är att få tagit debatten utifrån att man faktiskt bryr sig om klimatet, i allt för stor grad har man brytt sig om att slippa vänsterns politik. Det har visserligen varit rätt, men utan engagemang och mod är det svårt att vinna debatter. Därför krävs en borgerlig klimatpolitik.

Det finns dock långt ifrån en samlad borgerlig klimatpolitik, i konservativa och liberala idéströmningar finns skillnader – inte minst när det gäller synen på forskningens användande, konstgödsel och genmanipulation.

Mer om det i mitt kapitel som det varit en ära att få skriva tillsammans med så många kloka borgerliga debattörer.

Igår var en stor dag för oss som under lång tid kämpat för ytterligare tunnelbaneutbyggnad. Nu har Alliansen i landstinget presenterat en tidigareläggning av många av de stora infrastrukturprojekt som krävs i Stockholmsregionen. Det handlar om pendeltåg till Täby, spårväg syd och spårtrafik till Universitetet längs busslinje 4.

Bilden är lånad av yimby.se

Dessutom handlar det om tunnelbana till Nacka och Barkarby. Det är en stor vinst för oss som länge hävdat att Stockholms tunnelbana inte är färdigbyggd. Det är också en vinst för Solnabor som kommer att få större nytta av blå linje.

Tyvärr är den viktigaste och mest akuta frågan ännu inte löst. Nämligen, hur ska kollektivtrafiklösningen till Nya Karolinska och Hagastaden se ut. För mig och Solnacentern är det självklart att det behövs tunnelbana för att klara de stora kapaciteterna som de stadsdelarna kräver. Tyvärr är den frågan ännu inte löst.

Ska vi dessutom klara av att ha en fortsatt bra utveckling av norra storstockholm, och få en region som tar ansvar för miljön, skapa arbetstillfällen och fler bostäder för dem som vill flytta hemifrån så måste vi fatta modiga beslut. Ett sånt är att bygga ut kapacitetstark kollektivtrafik norrut.

Fler om tunnelbana

Svd

Bloggare

Anders Ekegren, Den hälsosamme ekonomisten, Johan Hedin, Lotta Edholm, Thomas Böhlmark, Lars Björndahl, Yimby,

Idag har jag träffat vänner av en i all sin enkelhet otroligt viktig miljöteknik. Belysningsbranschen som organiserar dem som levererar belysning till offentliga verksamheter. Deras siffror är slående.

Femton år gamla byggnader där belysningen inte uppdateras kan spara 80 % av energin genom att byta belysning. Pay-off tiden är knappt fyra år.

Enligt energimyndigheten slösas 5 Mdr kronor bort i driftskostnader (kräver naturligtvis större investering initialt att lösa) på gammal belysning som inte är effektiv. Hälften av det är i offentlig verksamhet, det är mycket man kan göra för de pengarna.

Det finns mycket kvar att göra i Solna, för att spara miljö och pengar. Därför är också energieffektivisering en viktig del i 2012 års budget, något som Centerpartiet är väldigt nöjda med. Skönt att träffa miljöteknikmänniskor som kan visa på potential i ny teknik!

Något intressant kan tyckas att man går ut på DN Debatt med en artikel om att Stockholm måste kunna växa infrastrukturmässigt på andra regioners bekostnad dagen innan det är omval i två av våra andra storstadsregioner. Men jag är väl medveten om hur lätt det är att tajma den här typen av artiklar så det kanske inte var intentionen.

Jag delar artikelns åsikter i alla delar, men blir lite besviken att min kommunalrådskollega, Anders Ekegren, trots att artikeln är väldigt visionär och knappast genomförbar i alla dess delar innan 2020, inte fått in något om behovet av tunnelbana till Nya Karolinska och Hagastaden som blir både Solnas och Stockholms tätast byggda stadsdel. Ska man klara transportbehoven där är tunnelbana en nödvändighet.

Men i grunden är vi helt överens, trycket måste öka för att få till större infrastrukturinvesteringar i Stockholmsregionen.

Själv skrev jag en artikel tillsammans med Maria Rankka, VD på Stockholms Handelskammare, om just tunnelbaneutbyggnad i Norra storstockholm för någon vecka sen i Svenska Dagbladet, som ni hittar här.