Om en halvtimme väljs Annie Lööf till ny partiledare för Centerpartiet. Det känns sannerligen som en härlig dag. Sverige behöver ett parti som tydligare står upp för värderingar om frihet, trygghet och inte minst hållbarhet.

Men Alliansen och Sverige behöver också ett parti som ibland sätter sitt partis värderingar före alliansen, som skapar en mer dynamisk och spännande regering – samtidigt som man tar ansvar för regeringen och dess kompromisser.

Det som nu väntar är ett långt hårt jobb. Det handlar inte bara om att utse nya minstrar, som medierna nu älskar. Det handlar minst lika mycket om en organisation som ska få driv, engagemang och entusiasm. Det handlar om att forma en politik, ett partiprogram, en budksapsplattform och symbolfrågor som bär politiken.

Centerpartiet har en lång och tuff resa framför sig. Den som tror på snabba opinionseffekter kommer förmodligen inte bli jättenöjd. Den som istället vill se ett parti som byggs sten för sten, både politiskt och organisatoriskt, som sakta men säkert växer, opinionsmässigt, i inflytande och medlemsmässigt hoppas jag blir nöjdare.

Det är i alla fall min förhoppning.

Media
DN, Aftonbladet1, Aftonbladet2, Aftonbladet3 Expressen1, Expressen2, Expressen 3, Expressen3,

Blogg

Så löd rubriken på ett inlägg som Annie Lööf skrev för ett tag sen, och tidigare idag krävde hon att Reinfeldt levererade ett svar på detta.

Reinfeldt meddelar nu att Moderaterna går med på Centerpartiet och Annies krav.

Annie Lööf har släppt två små kampanjfilmer. På ca 1 minut knyter hon samman de eviga värdena om öppenhet, frihet och rörlighet.

Hon talar om hennes släkt som ville slippa överheten och skapa sig ett bättre liv någon annanstans. För 100 år sedan lämnade mängder av människor Europa, för att ta sig över Atlanten och börja bygga sig en framtid. Dessa människor byggde bara inte upp sina egna liv – utan Amerika blev, och är fortfarande, trots den ekonomiska turbulens som nu råder, världens tillväxtmotor. Fler människor betyder fler möjligheter till människor i arbete, vilket innebär ännu större satsningar på välfärd, teknisk utveckling och miljöutveckling.

Men framförallt var Amerika då vad Sverige skulle kunna vara idag. Ett land där man kan  förverkliga sina livsprojekt, starta sitt företag, utbilda sig eller för första gången komma i kontakt med arbetsmarknaden. Ett land där vi kan förverkliga våra drömmar.

Med några dagars perspektiv så är det nu inte längre omöjligt att skriva det här inlägget. För fem dagar sen gick min morfar bort. Min sorg och saknad håller jag utanför bloggen, men min enorma uppskattning för allt han gjort för mig och släkten måste skrivas någonstans, mitt val blir på bloggen.

Att växa upp med pappa på andra sidan jorden gör möjligen att man får en annan relation till sin morfar, jag vet inte. Men för mig har morfar betytt otroligt mycket. Det är han som lärde mig dricka kaffe när jag klev upp med honom på helgerna innan han gick ut i ladugården, när jag var drygt två år. Det var morfar som skjutsade och hämtade mig vid skolan, på fotbollen, golfen, badmintonen, klarinettspelningen, skidåkningen, hockeyn och alla andra saker som jag hade begränsad talang för. Det är morfar som tvingade mig att jaga bort en orm fast jag var rädd, som lärde mig att raka mig och som jag fångade en fyrakilos öring med.

Det är morfar som sett till att släkten samlas, som tagit hand om den underbara släktgården och alltid bjudit på ett skratt. Till och med de sista dagarna skämtade du med mig, sjukskötskorna och alla andra runt omkring dig. En människa med din värme, livslust och humor hittar man inte varje dag.

Men främst skriver jag det här inlägget för att någonstans säga att det var du som gjordes att jag blev politiskt engagerad. Morfar var den som ifrågasatte så jag fick tänka efter redan som ung, som tvingade mig att ta ställning, som startade diskussioner och som röt till om han tyckte något var orättvist. Till sin allra sista dag var han nyfiken på omvärlden, ville veta lite om ordförandekandidaterna i Centerpartiet och om fisket, svampskogen och golfen och allt annat som vi gjort de senaste dagarna – eller i alla fall försökt göra för att skingra tankarna en aning.

Jag önskar att jag hade hälften av hans nyfikenhet, hälften av hans omtanke om andra människor och hans humor skulle hela Solnas kommunfullmäktige kunna dela på och bli en roligare plats.

Det finns några grundvärderingar morfar format som jag försöker leva upp till. Omtanke om andra, ansvar för sig själv och sin omvärld och att aldrig vara missunsam för andras framgång. Han har aldrig sagt det, men han har levt varje dag utifrån de värderingarna. Jag vet inte hur många gånger morfar gladde åt andras framgång, när nog många andra avundsjukt skulle undrat varför just de fått ta så mycket ansvar genom livet.

För allt det och mycket till älskade jag honom. Jag ska göra mitt allra bästa för att leva upp till de värderingarna och föra dem vidare, jag kommer inte lyckas – men jag ska göra mitt bästa.

Dagen har varit en känslosam bergochdalbana. Istället för att vara hemma följa presskonferensen från Centerpartiets valberedning så var jag hos min morfar på sjukhuset. Väl hemma sitter jag nu och kikar igenom mediakommentarer och någon nyhetssändning.

Slutsatsen är att Annie Johansson, som jag nämnde som min favorit imorse med en längre motivering, gjorde väldigt bra ifrån sig. Hon är den kandidat som även under dagens kandidatpresentation har levererat den tydligaste ambitionen för Centerpartiet. Ett parti som bygger på traditionella Centervärderingar som frihet, hållbarhet och trygghet, som ska utvecklas och bli framtidsinriktade, tillsammans med en stark sammanhållen idé för Centerpartiets syn på samället – något jag efterfrågat länge.

Det verkar också som om många centerpartister tagit intryck. Förutom de debattartiklar i Aftonbladet och DN de två senaste dagarna med 20 tunga undertecknare från hela centersverige, så har flera uttalat sitt stöd för Johansson under dagen. Trots att få vill nämna sina favoriter i media ännu är det bara Annie Johanssons namn som hörs.

I skåne har flera kommunkretsar redan bestämt sig, i Södermanlands distrikt har man bestämt sig, liksom i Östergötland och Skaraborg. I Västsverige verkar det finnas ett grundmurat stöd för Johansson. Detta tillsammans med de artiklar som visar att Annie Johansson redan tidigare hade mycket stöd gör att jag är övertygad om att jag gjort ett klokt övervägande när jag landat i Annies namn.

Om ni, liksom vi andra bestämt er för Annie Johansson, gå gärna med i fan pagen på facebook

Under de närmsta dagarna får vi se hur mycket jag kan blogga. Centerpartiets framtid är viktigt, Sveriges framtid viktigare, men familjen är viktigast.

Media
DN, Expressen1, Expressen2, Aftonbladet, Svd 1, Svd 2, SVT, SR,

Bloggar
Kandidatpresentationer, Annie Johansson, Anders W Jonsson, Anna- Karin Hatt
Mikael Andersson i Tingsryd, Staffan Danielsson, Imike, Centerpartiet i Sollefteå, DHE,  Johan Hedin, Törnqvist, Christian Ottosson, Inger Fredriksson, Rickard Nordin, Per Ankersjö, Peter Andersson,

Efter morgonens ideologiska debatt med spänst om bostadssituationen var det dags för det omvända. En kommunalgrå debatt på samma ämne.

Spännande var dock att jag och Ilmar Repalu var rörande överens om behovet av enklare byggregler, behovet av mer internationell konkurrens och att man behöver se över parkeringsnormen som gör att många bostäder blir för dyra i onödan.

Men sen var vi rätt osams om behovet av en prissättning som gör det tryggare att bygga och förvalta fastigheter. Intressant är det trots allt att modet från kommunpolitiker att våga säga att det ska byggas i hemkommunen inte beror så mycket på partifärg som på övertygelse om behovet av fler bostäder.

Eftersom bloggen råkat ut för väldigt mycket spam det senaste dygnet har jag nu ändrat kommentarsreglerna så att ni som kommenterar måste ha en godkänd kommentar innan ni kan kommentera helt fritt.

Förhoppningsvis kan jag ta bort denna begränsning igen inom kort.

Kanske är Gustav Fridolin den farligaste motståndaren. Han är trevlig, kompetent och framförallt svarar han aldrig på frågor, åtminstone inte på frågor som andra ställer till honom.

Sanna Rayman har idag gjort det som så sällan görs – granskar vad som sägs, inte hur det sägs.  Gustav Fridolin är en fantastisk retoriker, något som vi ser alltför sällan i Sverige. Men bra retoriker blir också granskade alldeles för sällan.

Gustav Fridolin skriver en debattartikel om SAAB – och börjar prata om att det är viktigt att rusta upp miljonprogrammen. Jag håller med om att miljonprogrammen behöver rustas – men nu skrev Fridolin ju artikeln i förevändningen om att hjälpa SAAB- anställda.  Han skriver en debattartikel om hur staten ska agera kring en bilfabrik – men börjar prata om att modernisera energisystemet.

Jag är orolig om den politiska kommunikationen styrs mot det som Gustav Fridolin står för. Visserligen en halvtydlig agenda, men en agenda som aldrig synas för allt som kommer ur hans mun, debattartiklar och twitteruppdateringar är floskler som kombineras med en sällan skådad förmåga att undvika att svara på frågor.

Vacker retorik väcker intresse för politiken, men hur bra är det med ett intresse för politik – om innehållet är substanslöst? För att skicka med ett exempel. I valrörelsen debatterade jag och Fridolin arbetslöshet. Det var en ganska märklig debatt, som Gustav möjligen vann i människors ögon. Men lyssnar man ett tag så inser man att han erkänner problemen med LAS, men vill inte göra något åt dem. Han pratar om småföretag och vill sen enligt planekonomisk modell behålla anställda i skolan fast elevantalet minskar kraftigt.

Fridolin är en fena på att säga det folk vill höra, frågan är bara om det finns någon linje och några raka svar?

Svd Brännpunkt, Svds ledarsida

Som CUF ordförande var T shirt och munkjacka de vanligaste klädesplaggen. Att därför nu som kommunalråd dagligen dra på sig kostymen, känns väldigt bra.
Men mitt politiska engagemang sitter knappast i kläderna.

Jag personligen skulle aldrig ha på mig den skinnjacka Andreas Carlgren bar i riksdagen och som nu verkar vara den hetaste politiska frågan. Enkelt ; Skinnjacka klär mig inte och dessutom så är riksdagen inomhus.

Men att som Sven-Erik Österberg (S) säga att det ska vara strikt klädsel ” Av respekt för riksdagen och demokratin.” får mig bara att sucka.

Jag personligen skulle som sagt inte klä mig i skinnjacka i riksdagen – men det finns andra saker ledamöter gör som är att visa betydligt mindre respekt för demokratin ; Att kvitta ut sig av oklara själ i tid och otid, att sitta år efter år utan att varken debattera eller lägga förslag, att inte besöka sitt hemdistrikt, att göra felaktiga avdrag och så vidare.

Kan vi låta Café och King prata mode – så kan vi prata politiska förslag och visioner för Sverige? För det behövs. Med eller utan skinnjacka. Kanske skulle vi ha det här i Riksdagen?

Media
SvD,

Blogg
Zaramis
Hellman

Har ägnat den här söndagen åt att göra rätt lite. Förutom att rensa datorn så bästa Hanna Wagenius äntligen kan få den så har det varit en lat dag.

I övrigt har Siv och jag tagit det lugnt, installerat Sport-TVn och legat i soffan.

Har också fått besvara smickrande frågor om min artikel på DN Debatt var en kandidatur och svaret är nej.

Nej, jag kandiderar inte till partiledare, det finns mängder av bättre kandidater- och på den enda mediefrågan på temat svarade jag med ett gapskratt.

Och nej, valberedningen är redan inne i intervjuer med dem man tycker är bra kandidater till partistyrelsen. Och jag har inga planer på att kandidera mot valberedningens förslag. Jag har tillräckligt mycket att göra med Solnapolitiken och Centerpartiet i Stockholms län.

Frågan är smickrande och jag hade inte tackat nej, men jag litar på att valberedningen gör en bra bedömning av vilka som passar som övriga ledamöter i partistyrelsen.

För mig är det mycket viktigare att man nu får en bra process för att hitta partiledare. Att den ledaren stakar ut idén för Centerpartiets samhällsvision, en vision som står på egna ben och inte definieras utifrån Moderaterna eller andra partier. Grunden bör vara Centerpartiets historiska självbestämmandetanke och miljöengagemang och forma ett samlat försvar av integriteten och en utrikespolitik. Sen måste den visionen omsättas i budskapsplattform, sakpolitik och symbolfrågor som väcker intresse.

Det är det vi borde fokusera på nu.