Det här är en av de svårare bloggposter jag skrivit. Jag skriver för att berätta att jag beslutat mig för att sluta som kommunalråd i Solna. Jag har fått erbjudande om att börja som politiskt sakkunnig på Näringsdepartementet. Det var inget lätt beslut, men jag har bestämt mig för att ta erbjudandet.

Det innebär att jag från och med idag, måndag, i första hand kommer att finnas på näringsdepartementet, men kommer under en kort period stanna som gruppledare i Solna för att se till att partiet i lugn och ro kan utse en efterträdare.

Det känns vemodigt. Jag tycker det har varit jättekul att jobba ihop i Solna, staden med lägst kommunalskatt, bäst företagsklimat och ständigt växande. Ambitionen från Centerpartiet att göra Solna till en stad för livsnjutare, med starkare miljöengagemang där vi tar oss an problemen med trafiken kommer förmodligen att ligga fast – det har varit nåt som många har gillat.

Tillsammans har vi i Solnacentern sett till att partiet vuxit, både i valet och medlemsmässigt.  Jag är helt övertygad om att det kommer gå minst lika bra utan mig, och jag kommer självklart att bidra på det sätt jag kan i fullmäktige och med kampanjer.

Men nu är det dags för nya uppgifter, dags att göra Näringsdepartementet till en plats för livsnjutare. Jag börjar med att ta med mig en kaffemaskin och ett glatt humör.

Kollektivtrafiken diskuteras ständigt. Socialdemokraterna gör ett desperat försök att locka storstadsväljare genom att vilja bygga ut tunnelbanan i Stockholm; visserligen nödvändigt, men Socialdemokratin har ett rejält minus på förtroendekontot eftersom man underlåtit att gjort det under fyrtio år ungefär. I dag skrivs en debattartikel på DN Debatt där man hävdar att SL skulle kunna betala taxi åt varje ny resenär för de pengarna det kostar att bygga de 6 spårvagnsleder som planeras i Stockholmsområdet. En konsult från WSP står bakom artikeln, och ska säkert inte mottas okritiskt. Men WSP är minst lika trovärdigt som spårvagnslobbyisten, Wennerholm.

Han gör en bedömning mellan bussar och spårvagnar – vad är mest effektivt? Han väljer däremot att inte lyfta upp ett annat transportmedel – tunnelbanan.  Solnacentern driver på för utbyggd tunnelbana till Nya Karolinska och Centerpartiet i Stockholms stad är en tydlig röst för mer tunnelbana och vi bedriver hård lobbykampanj mot våra kollegor i landstingshuset. Problemet är dock inte i första hand Centerpartiet i Landstinget utan de övriga Allianspartierna.

När det gäller infrastruktursatsningar är långsiktighet det viktigaste. Det är kostsamt och tar tid att bygga ut kollektivtrafiken – men det är inte kortsiktiga kostnader, utan långsiktiga investeringar. Tunnelbanan är så vitt jag kan sa den bästa långsiktiga lösningen i en expanderande storstadsregion. Meningarna går isär med argument både för och emot spårvagn, men jag tror Moderaterna skulle göra klokt i att backa bak ett par steg, andas och fundera på om storsatsningar på spårvagn är det viktigaste man kan göra.

Media

DN

Bloggar

Peter Andersson, Johanna Graf

Imorgon ska jag åka in till riksdagen för att avtacka Maud Olofsson. Vi har varit oeniga många gånger, men på en punkt har vi alltid varit eniga. Behovet av ett värderingsskifte i Sverige. Staten och Socialdemokratin ska inte vara norm. Ett långvarigt borgerligt styre krävs för det värderingsskiftet. Idag med fem år av borgerligt styre – så tas små steg varje dag för värderingsskiftet. Det syns i debatten, det hörs vid folks köksbord och det märks hos oppositionen. Miljöpartiet har i princip accepterat våra jobbskatteavdrag. Socialdemokraterna har gjort en helomvändning om RUT. Endast Vänsterpartiet klamrar sig fast vid föråldrade socialistiska ideal.

Att Miljöpartiet accepterar jobbskatteavdragen är inte för att locka nya sympatisörer, det är för att det är rätt. Självklart handlar politik om taktik, kommunikation och utspel men jag är övertygad om att samtliga som är inne i det politiska spelet gör det för att man tror på en värld som kan bli bättre. Socialdemokratin och Miljöpartiet rör sig åt mitten, vilket gör att Svensk politik generellt sett blir mer frihetlig och borgerlig. Om Socialdemokraterna skulle återta makten skulle det innebära nåt otroligt negativt för Sverige, inte minst när det gäller företagandet och jobben, utrikespolitiken och ekonomin. Men deras budgetförslag visar på att de förstått en rad saker. De vet att radikala skattehöjningar för vanligt folk är skadligt. De förstår att RUT har skapat mängder med arbetstillfällen och de börjar långsamt förstå att alla arbeten behövs. Men de har en bit kvar.

Så var det klart. Och jag är mycket nöjd med det lag som Annie nu presenterar. Lena Ek har ett stort miljöpathos och jag är helt övertygad om att hon kommer att kunna lyfta Sveriges position i miljöfrågor och profilera Centerpartiet mycket bättre än vi gjort tidigare.

Foto Ulf Höjer, Aftonbladet

Att Annie väljer Näringsministerportföljen är mycket klok. Hon skär bort energifrågorna, som tar mycket tid och ser dessutom till att Anna- Karin nu får mer i sin portfölj och kan därmed bli ett tyngre statsråd, samtidigt som Annie får mer tid över för att vara partiledare än vad Maud hade möjlighet till.

För er som följt mig är det ingen förvåning att jag vill se mer frihet, mer miljö och mer visioner. Det farligaste som Centerpartiet kan göra är att falla  in i Miljöpartiets retorik, där det aldrig finns något slut på satsningarna, där det viktigaste som finns är att stoppa handel och utveckling – där lösningen är ett steg tillbaka.

För så är inte fallet. Friheten och företagsamheten är lösningen på de problem vi har. Satsning på innovationer, möjlighet för energieffektivisering och stora satsningar på att minska handelshinder i världen. Problemet finns inte bara i Sverige, utan är ett globalt problem som kräver globala lösningar. Det kräver att vi underlättar för de afrikanska bönderna att odla miljövänligt, för det sydamerikanska entreprenörerna att kunna modernisera sina fabriker och för de svenska medelklassfamiljerna att enklare kunna byta till bättre värmesystem i sina hem. Framtiden för partiets stora framgång ligger i att vi klarar av frihetliga lösningar och framtidsperspektiv på både entreprenörskap och miljöteknik. Att vi klarar av att vara framtidsoptimister och skapa lösningar för hur vi tar miljöfrågorna framåt samtidigt som vi står upp för frihet, frihandel och tillväxt.

Det blir inte lätt. Men med det här nya laget så kommer vi kunna dra vårt strå till stacken för att göra Sverige mer miljövänligt, frihetligt och entreprenörsvänligt.

Media

Svd, Svd2, Svd3, DN1, DN2, DN3, DN4, Aftonbladet, Aftonbladet2, Expressen1, Expressen 2, SR Ekot,

Bloggar

Martin Moberg, Peter Andersson,

Det är självklart roligt, det blir en positiv injektion för projektet och ger – förhoppningsvis, en del publicitet.  Men det är viktigt att ta upp några saker – det här gör på inget sätt att vi kan slappna av i vårt arbete med arenan.  För, även om det sällan framställs som så i media, så är inte arenan primärt en fotbollsarena.

Att AIK nu föreslås spela där är extremt viktigt, att i framtiden kunna spela riktigt stora matcher där vore fantastiskt, men det räcker inte med bara det. Nu ska vi ta till oss den här framgången och rakryggat jobba ännu hårdare för att hela arenastaden ska komma på plats. För projektet är mer än en fotbollsplan, det är shoppingcentrum, infrastruktur, alla event vi vill ha till arenan och den nya stadsdelen med fem tusen bostäder.

När allt det är på plats, först då känner jag mig nöjd.

Media

Aftonbladet, DN, SR, SVT,

Bloggar

Anders Ekegren, Johanna Graf

Igår skrev jag om hur vi kan göra Solna till en stad för livsnjutare på DN Debatt. Det åtföljdes av lite putslustiga kommentarer i twitterflödet. Det tror jag man får ta som politiker och jag har inget emot det. Den som dyker lite längre in i Solnas inre vet att vi har lägst kommunalskatt i Sverige, bäst företagsklimat, skolor som är nedgångna men har bra resultat, stark befolkningstillväxt och ett bra läge.

Vi har kort sagt, många bra hårda värden. Där Solna misslyckas är frågor som rör cykelbanor, förskoleplatser, parker, trafik med mera. En fråga som många ställt mig är, var går man och dricker ett gott glas vin i Solna? Alltså frågor som gör att människor inte bara sover och jobbar i Solna – utan också lever.

Därför fortsätter jag på temat. Idag skriver jag på Newsmill om varför vi bör avskaffa danstillståndet. Det är ju rätt märkligt att om tillräckligt många rör sig tillräckligt i takt till något som tillräckligt mycket liknar musik så är det straffbart.

Jag hävdar inte, på något sätt, att danstillståndet är något som avgör ett lands utveckling, men det är dags att ta tag i många av dessa förmynderiområden som gör att människor får svårare att njuta av livets goda. Om något så försöker jag peka ut en riktning där politiken bestämmer mindre om vad som är bra kultur och människor får bestämma mer över vad de vill göra för att livet ska bli lite mer gött att leva.

Gårdagens DN Debatt, Dagens Newsmillartikel

Bloggar

Helen Törnqvist, Raymond Svensson, Kommunledningen i Haninge, The Victor report,

Som politiker är det ju viktigt att kunna ta skit – hotbrev, galna motståndare och att behöva försvara sig mot arga middagsgäster om man blir bortbjuden.

Men det är också viktigt att kunna ta att ironiseras och att bli skojad med. Min artikel i DN debatt har väckt reaktioner. Både positiva mail och kommentarer och spridning av den – men också lite såkallad ”Trus-reaktion”.

Sara Trus är den journalist som skrev den berömda artikeln i DN bostad (är det här typiskt DN?)  Den innehöll en himla massa skitnödiga formuleringar såsom ” Eric Tour vänder vant de spröda råvarorna på sin teppanyakihäll. Vårlök, groddar och mizunasalladens dekorativa blad lierar sig med äggnudlar och räkor. Heta droppar från flaskor och burkar med besynnerligt innehåll får fullborda verket.” Det fick stor spridning i sociala medier där folk skrattade, ironiserade och suckade åt hennes sätt att skriva. Jag bidrog inte till spridningen i sociala medier, däremot så skrek jag av skratt då jag kastade i mig min lunch (tyvärr varken köpt I “ett hål I väggen” eller på en skybar) i lunchrummet på CUF.

Även min artikel har fått utstå en del skoj på sociala medier. När jag läser igenom den ytterligare en gång, ska jag erkänna att jag förstår vissa av skämten. Så, då har vi två läger. De som gillade artikeln och innehållet och de som garvade högt och var roliga på twitter. Det gäller att gilla dem båda.

De som gillade artikeln kan vara lugna, det kommer komma en till artikel inom kort på samma tema. Ni som garvade högt – ni kan också vara lugna, det kommer en ny artikel inom kort OCH jag kan redan nu ge er några ord som den kommer innehålla. “Terass”, “om våra glädjeskutt räknades som dans” och “bonnmoran”
(Ja, jag lovar. Det kommer stå så).

Hur hanterade Sara Trus sin kritik?

Hon grät ut I pressen. Sa att hon blev lynchad. Jag tror det är fel strategi. Rätt strategi tror jag är att bli glad över alla positiva mail men också gilla att folk driver lite med mig – och att de gör de med viss rätt.

Lite som den här killen.
Han blev ju en legend hos alla som har youtube. Hur hanterade han det? Genom att gömma sig? Skämmas? Icke.

Den här killens sätt att hantera mediastormar är beundransvärt. Många politiker borde lära av honom.

Nåväl. Debatten för ett mer levande Solna fortsätter.  För hur kul man än kan ha åt meningen “hål I väggen” så är det ett problem då politiker lägger sig I för mycket och ja, jag är övertygad om att det har skapat en kultur som håller tillbaka stockholms nöjesliv från att utvecklas. Den debatten tänker jag fortsätta att ta. Den nya artikeln kommer kanske väcka en del skratt – men vars innehåll jag hoppas väcker fortsatt diskussion om hur nöjeslivet ska kunna fortsätta att utvecklas.

Godnatt vänner. Nu ska jag lägga mig och låta en keramikkopp i ljusblåa färger följa med mig ner under mitt duntäcke, för att ta mina smaklökar till en okänd plats, där mina tankar får rekreation och jag vaknar upp och låter dagens första glas juice ge mig energi att förändra Solna till en friare och mer grönskande plats.

In other words – godnatt. I morgon börjar på allvar budgetförhandlingarna med de andra allianspartierna I Solna. Då är det hårda värden igen, trafik, skatter företagande och miljö.

Solnacentern har tillsatt en arbetsgrupp för stadsmiljö som arbetar med att ta fram förslag på hur man kan göra Solna till en stad för livsnjutare. I dag har jag en debattartikel i Dagens Nyheter där ett antal förslag läggs fram men där jag också resonerar på ett lite djupare plan om hur man kan få ett mer levande kultur- och nöjesliv.

Jag är övertygad om att vad som krävs är att politiken tar ett steg tillbaka. Politiker är oftast kompetenta personer när vi pratar om ekonomi och infrastrukturfrågor – men i ärlighetens namn är vi inte alltid de roligaste personerna du kan hitta. Ska personer som anser att vindruvor hör hemma i fruktsallad och inte i Champagne vara de som beslutar om utskänkningstillstånd? Eller ska personer som tycker det roligaste som finns är att läsa handlingar verkligen vara de som styr när det är dags för personer att gå hem och lägga sig?

Jag drömmer verkligen om ett mer levande stadsliv, en myllrande stad där den som vill på sin morgonpromenad glatt äter en frukost vid delikatesståndet på torget, som nyss övergivits av grabbgänget som avslutar Stockholmsnatten med en bit mat. En stad som lever, dygnet runt, på alla sätt. En skybar på Solna stadshus tak kanske?

Läs DN Debatt här.

Att Sverigedemokraterna inte skulle kunna hålla ihop sin Riksdagsgrupp var knappast en jätteöverraskning, även om de gör sitt bästa för att verka salongsfäiga. Att William Petzäll pressats att avgå och istället blir politisk vilde har så många skrivit om att jag avstår, spekulationerna om huruvida det är Petzäll eller SD som är den värste kålsuparen får andra avgöra.

Jag tänkte hänge mig åt en helt annan diskussion. Nämligen statsvetaren Jenny Madestams ytterst märkliga analys av läget. Jag känner Jenny som en mycket saklig och skarp person, men här har hon nog hoppat rejält i galen tunna. Hon menade igår att Petzäll skulle få ett bra förhandlingsläge eftersom

”han blir ett hett villebråd för andra partier”.

Man kan ju tänka sig att det bara var något som råkade slinka ur henne. Men idag upprepade hon denna mycket märkliga idé genom att säga att Alliansen kommer att försöka få med sig Petzäll genom förhandlingar i korridorerna.

Jag skulle inte utesluta att det skulle kunna hänt om läget varit annorlunda, och Petzälls röst varit en vågmästarröst och han tagit avstånd från sin främlingsfientliga agenda. Det är inget jag önskat, men jag kan inte utesluta det. Men nu är den inte det och då infinner sig frågan. Varför tror Madestam att en röst som inte avgör majoriteten, som kommer från en främlingsfientlig person med en minst sagt bevisad oförmåga att vara tillförlitlig, personligt och politiskt, skulle bli ett hett villebråd för något annat parti?

För mig är den analysen synnerligen märklig.

Media

Expressen1, Expressen2, Expressen3, DN1, DN2, DN3, DN4, Svd, Aftonbladet1, Aftonbladet2

Bloggar

Peter Andersson, Röda Malmö, Svensson



Det är inte alltid Jan Björklund gör mig glad, men ibland så. I Dagens mediarapportering så är en av nyheterna att Folkpartiet också har insett problematiken med ingångslönerna.

De allt för höga ingångslönerna har länge stängt ute personer med bristande erfarenhet av den svenska arbetsmarknaden, främst då ungdomar och personer med utländsk bakgrund. Lönesättningen ska skötas av arbetsmarknadens parter, men det är positivt att fler politiker ansluter sig till det lobbyarbete Centerpartiet bedrivit länge. 

Att få ett första arbete, kunna kvalificera sig för A-kassan och få den erfarenheten som krävs för att kunna ta sig vidare i karriären, är mer värt än den något lägre lön man skulle ha den första tiden. En fot inne är alltid bättre än två utanför. Motargumenten är lika återupprepade som verkningslösa – Nej, vi tycker inte att lönerna ska sjunka generellt. Vi tycker att lönespridningen är bra så att man kan göra en lönekarriär och belönas för det slit man gör under flera decennier i arbetslivet, det är inte konstigt att en person med 20 års arbetslivserfarenhet tjänar lite mer än någon med 20 minuters arbetslivserfarenhet.

Och nej, vi vet att ungdomar inte har rabatt på ICA eller får billigare kläder. Men vi vet att för att kunna flytta hemifrån – och göra lönekarriär, är det viktigt att första arbetet kommer tidigt. Gärna redan under studietiden, att arbeta lite extra kvällar eller helger ger den erfarenheten som så många arbetsgivare eftersöker.

Media

Expressen