Bostadsdebatten är igång igen. Bra, mycket bra. Det är både en av de frågorna jag gillar mest och bakgrunden som byggnadsingenjör gör att jag gärna tar debatten ofta. Vad som diskuteras ofta är statliga subventioner mot
skattelättnader, statligt byggande mot mindre krångel för privata byggföretag.

Men blicken måste lyftas högre än så. Oavsett om man förespråkar den socialistiska eller marknadsmässiga modellen, så stöter man på samma problem – långsamma processer och överklaganden in absurdum.

Låt oss ta Solna för exempel. Jag har precis fått bekräftat att stadsbyggnadsnämnden beviljat bygglov på Leitextomten i Biddlesberg. Det intressanta med detta är att det här är en process som tagit nästan 40 år i den politiska karusellen.

Mycket tyder på att ärendet kommer att överklagas – och processen skjutas upp oftare.

Här kan politiken göra två saker – se över reglerna och göra prioriteringar i sina förvaltningar.

Är det rimligt att man kan överklaga så pass mycket som man kan? Är det inte så idag att systemet snarare uppmuntrar
folk som vill ha kvar sin fina utsikt eller slippa grannar att överklaga gång efter gång, istället för rimliga överklaganden gällande partikelhalter och buller? Jag är övertygad om att regelverket för överklaganden både kan och ska ses över.

Det handlar också om politisk prioritering i sina förvaltningar. Stockholm växer så det knakar. Det här ställer höga krav på våra förvaltningar. Här måste politiken våga göra prioriteringar, se till att ha de absolut bästa tjänstemännen som finns för att arbeta med dessa frågor. Stadsarkitekter, stadsbyggnadschefer, stadsplanerare – alla dessa är tjänstemän
som påverkar hur byggandet fortgår i en stad. Städer som vågar prioritera dessa förvaltningar och dessutom har modiga politiker är också städer som växer enormt. Solna, Sundbyberg, Värmdö.

Men vi måste också som politiker våga lyfta frågan om överklagandet på andra ställen än i mötesrummen. Kommunicera ut hur viktigt det är för städerna att växa. Hur vi gynnas av fler som kommer hit och arbetar. Varje ny person i en stad, är nya skattepengar – som kan läggas på städning av gator, bättre parkskötsel eller nya lärare i skolan. Då kan det vara värt att få några nya grannar.

Och ja, ni har läst rätt. Ett helt inlägg där jag inte nämner höga hus. Men dem tycker jag fortfarande om, såklart. Så jag lägger ut en sån seriebild istället.